Efter en sen kväll hemma hos Malin igår var det tungt att komma upp imorse och väl uppe kändes en dag i soffan väldigt lockande men fläckarna ska ju ha sitt och lite spårsug fanns allt där så det blev en tur ut till Bogesund i sällskap av Johan och Camilla. Eftersom vi idag bara hade fyra hundar som skulle ha spår passade jag på att få ut längden lite mer på fläckarnas spår. Förr var jag mycket bättre på att få till lite längre spår men sedan vi fick träningskompisar i spårskogen har det blivit sämre med det, skogen räcker helt enkelt inte till.
Idag var det jag som lade spåret till Tristan och jag siktade på ca 1200 m men efter lite riktningsförvirring slutade det hela på 1650 m, inget som Tristan var ledsen över direkt. Storfläcken var minst lika taggad som förra helgen och glädjen bara sprutade ur honom och han formligen flög fram genom spåret, säkert och stabilt. Efter 1200 m började han bli lite trött för då började han skakmarkera pinnarna istället för att plocka dem direkt men slog inte av på tempot. Extra plus i kanten får han för arbetet med en pinne som jag tappat på obestämd plats och på något vis lyckats åka in under en stor barkbit, Tristan kände den och letade länge länge innan han hittade den och det var roligt att se att han inte valde bort den för spåret. Är riktigt nöjd med Tristan idag, han får det att se så himla enkelt ut!
Camilla som envisades med att graviditet inte är en sjukdom fick gå Milos spår som landade på 1150 m. Ett spår snålt med snitslar som jag sedan fick gå själv, läskigt värre men bra gick det. Lyckades med en lugnare start än sist och Milo sög spåret direkt och var snabbt framme vid första pinnen. Strax därefter hade vi en lite mindre konflikt vid en vältraffikerad stig där jag tappade förtroendet för honom och började fundera på om det ens var någon idé att försöka ta oss runt på egen hand. Tog då en snabbpaus och spelade mantrat “lita på din hund” i huvudet för att sedan försöka på nytt och vips var vi på rätt på rätt väg igen. Efter andra pinnen hände något med Milo och han sögs in en bubbla med koncentration och där förblev han resten av spåret. Han dammsög sig fram och stördes inte av något och känslan “åh vad skönt en snitsel” byttes snabbt till “fan vad grym han är”. Det kändes som att han hade kunnat spåra hur långt som helst idag, underbar känsla!
Mina fina fläckar går så himla bra just nu, både i spåret och lydnaden. Äntligen har vi hittat “känslan” igen! Imorgon väntar skott- och lydnadsträning med förhoppningsvis ännu fler framsteg.
