Ett av alla mina problem i hundträningen är att sätta upp tydliga kriterier för mig själv och sedan följa dem, senast igår fick jag skäll av Camilla. Inte konstigt att en del saker aldrig förbättras hur mycket man än tränar, för om jag inte kan bestämma mig för vad som är rätt hur ska då hunden förstå?
Svårast är det med kriterierna i fotgåendet tycker jag, där kommer jag ofta på mig själv med att godkänna beteenden som inte var ok förra träningspasset eller för all del tvärtom… Det är tur att jag har ett moment jag alltid kan gå tillbaka till när jag behöver en självförtroende boost. Framförgående. Av någon outgrundlig anledning är just framförgåendet båda mina hundars paradmoment. Min hundtränar talang verkar alltså ligga i detta moment som behagar ligga i de två lägsta klasserna med en koefficient på ynka 2, men istället för önska annan annorlunda tänker jag helt enkelt acceptera att jag är grym när det kommer till framföregående. En liten klapp på axeln till mig själv.
