Nu kör vi

De senaste månaderna har jag saknat fokus. Jag flyttar mina mål fram och tillbaka efter hur dagsformen känns och har svårt att komma vidare. Istället för att ta tag i alla problem ordentligt tenderar jag att tycka synd om mig själv för att jag inte lyckas med det jag vill och försöker gärna få det till att jag tränar mer på våra problemområden än jag faktiskt gör. Vet inte riktigt var det gick snett faktiskt… Med Tristan fick jag under förra året en nystart som jag inte tagit till vara på och Milo som var det oskrivna bladet har jag inte lyckats få ner många ord på. Eller?!

När jag igår insåg att tävlingar som jag satt som ”trygghetsmål” för att de låg så långt fram i tiden närmar sig med stormsteg blev det ett litet uppvaknande. Min första tanke var ”jaha, får väl titta ut några andra senare på året” men lyckades sedan vända det till en  utmaning. Nu lägger vi de kommande veckorna på riktigt fokuserad och planerad träning, en ordentlig satsning helt enkelt. Att mesa runt har inte tagit oss någonstans och visar det sig att vi efter dessa veckor fortfarande inte kommit vidare ja då är det på sin plats med en ordentlig funderare. Men jag måste ge oss en ärlig chans först, innan jag skjuter mig själv i foten.

Tävlingen som jag skulle vilja starta Tristan på är hemmaklubbens lägre spår i maj. Vi kämpar ju med skotträningen och det går framåt men frågan är om jag hinner få honom redo till maj. 50 m i 5 min med 4 skott och främmande hundar… Jag vill ju helst starta honom på hemmaklubben för att kunna ge honom en chans till extra trygghet eftersom det är där han är van vid skotten men tiden är tight och jag vill inte skynda för fort men missar vi den tävlingen dröjer det ett helt år till nästa lägre spår på SoSu. Tanken är iaf att köra på för att få honom tävlingsklar tills dess och så får vi se vad vi hinner åstadkomma med skotten.

För Milo är det en appelltävling på hemmaklubben i april som är målet. Även här vill jag debutera på hemmaplan för att ge lillfläcken en extra trygghet. Körde igenom honom igår för att göra en inventering och han var koncentrerad, lugn och tyst. Det enda moment som behöver lite extra tid är framförgåendet som han behöver påminnas lite om men i övrigt kändes det väldigt bra. Inte helt oväntat är det alltså helhet och tävlingssituationer som kommer bli prio 1. Rätt skönt ändå att momenten känns såpass bra att vi verkligen kan fokusera på det som alltid varit vårt stora problem, vår nemesis, helheten.

För att vara en person som väldigt lätt får prestationsångest känns det lite konstigt att skriva ut mina planer så här men nu är det ju inte så att det gått särskilt bra hittills för någon av fläckarna, och med bra menar jag att jag inte lyckats uppnå det jag velat, och det är ingen hemlighet. Nu tar vi upp kampen mot våra demoner och lyckas vi så gör vi och går det inte vägen så får vi väl träna lite till. Vad spelar det för roll att mina hundar inte är champions när de är 3-4 år, det finns det andra mer duktiga och erfarna hundförare som kan stå för, jag gör bara så gott jag kan och försöker ha så roligt som möjligt på vägen. Nu provar jag att göra mig av med en del av min egna press genom att göra så här och så får vi se hur det blir!