Utställning

I torsdags bar det av ner till landet för lite vårstädning, det var nämligen dags att tömma vedboden som på något vis lyckats bli någon form av slutförvaring av många obrukbara saker. Det var som att göra en tidsresa 30 år tillbaka i tiden och några coola gamla grejer fick se dagens ljus igen.

På lördagen var vi tillbaka i stora staden igen och Milo fick besöka duschen inför söndagens utställning. För att vara en hund som älskar vatten är duschen definitivt ingen större favorit.

Idag var det så dags för utställning för lillfläcken, med oss hade vi Maria/Cash som också skulle ställa ut och Anna/Doc som var med som eminent sällskap. En mycket otrevlig start på dagen fick vi när vi inte hunnit mer än lägga ner våra hundar då en gigantisk leonberger oprovocerat kastar sig över Doc. Efter omständigheterna gick det rätt bra men det är helt sjukt att det händer igen, efter höstens attack trodde man att kvoten var fylld men icke. Blev förbannad och såg till att få hunden rapporterad, är riktigt less på folk som inte vet vad de har för hundar i snöret!

Vi hämtade oss sakta men säkert efter chocken och förberedde oss för vår tur i ringen. Riktigt stor konkurrens var det bland aussiesarna idag, hela två stycken… Milo och Cash. Milo drog det längsta strået och blev BIR men båda bröderna fick HP.

Domare: Ann-Marie Maeland
Lovande unghane. Bra proportioner. Bra skalle och öron. Bra nosparti. Alert uttryck. Vacker hals- och rygglinje. Bra bröstkorg och förbröst. Bra benstomme. Lite knappa vinklar bak. Rör sig lätt och ledigt. Välvisad. Bra päls.

När bedömningen var över tränade vi lite lydnad på området för att sedan tacka för oss och bege oss till Linda för valpmys och vallning. Finalerna fick någon annan vinna.

Vallningen började frustrerat när vi skulle fortsätta med våra koppelövningar så jag beslutade mig för att släppa lös och se vad som hände. Kan konstatera att han nu tar mina korrigeringar utan att smita iväg och kunde därför få jobba lite mer fritt. Störande är dock att i vänstervarv går han upp i balans fint men kommer han i högervarv börjar han cirkulera… Annars höll han fin attityd och bra avstånd till djuren men jag hade önskat lite snabbare respons på stoppen.

Nu är vi trötta tyvärr ligger en powerpoint presentation och tynger mina axlar…

Besviken

Så otroligt besviken jag känner mig just nu… Att vi inte kommer att hinna tävla lägre i år kan jag väl leva med även om det känns surt men när jag nu efter en titt i tävlingskalendern inser att den stora frågan är om vi ens kommer hinna tävla appellen blir jag riktigt besviken. Jag har precis missat en del anmälningstider och sedan är det glest mellan lämpliga tävlingar och med tanke på hur stor bortlottningsrisken är ser det inte ljust ut… Jag hade anmält till en appell som var tänkt som reservtävling i helgen och där är vi 5:e reserv men i ärlighetens namn vet jag inte om jag kommer känna mig redo tills dess, varken i handen eller mentalt, om vi ens kommer med…

Jag är egentligen inte så tävlingssugen längre men jag känner att jag måste ”upp på hästen igen” ganska snart, annars kommer jag väl aldrig våga ta mig ut på tävlingsbanan igen. Jag blir så ledsen, har verkligen sett fram emot att få starta vår brukskarriär och så måste jag kanske skjuta fram den 7-8 mån till. Av texten att döma tycker jag visst lite synd om mig själv just nu men det måste man väl få någon gång ibland?!

Tog mig iaf iväg till Vallentuna Bk inofficiella utställning igår för att ställa ut Milo (vilket min hand sotar för rejält idag) och  där blev resultatet HP och BIM slagna av syrran Pippi. Milo skötte sig bra och stod still vid hanteringen och travade på, om än lite sladdrigt, i ringen.

Men, trots en fin insats av Milo fick inte heller gårdagen passera smärtfritt. När vi stannat med bilen för att betala parkeringsavgiften till utställningen blir vi plötsligt påkörda bakifrån. Tack och lov har vi dragkrok på bilen så det blev bara skador på bilen som körde på men man blir ju less. Kanske är det högre makter som säger åt mig att sluta med hunderiet?

Snygg-Milo

Idag var det dags för utställning, anordnad av boxerklubben, för Milos del men vår uppladdning blev inte den bästa då Tristan tyvärr blivit ordentligt magsjuk och vi fick inte många timmar skönhetssömn inatt, någon av oss. Härligt nog slapp vi åka själva då Malin bjöd oss på trevligt sällskap hela dagen med fluff-Moa som också ställdes ut. Glädjande nog var vädret på vår sida och regnet kom inte förrän vi höll på att packa ihop, ibland ska man ha tur!

Milo uppförde sig kanon hela dagen och jag är riktigt nöjd med honom!

Milos kritik: 6 1/2 mån valp. Söt tilltalande hanvalp av utmärkt typ. Korrekt valpbett.Kraftig underkäke. Välplacerade öron. Bra ben och tassar. Bra rygglinje. Välvinklad fram, önskas bättre bak. Bra rörelser från alla håll. Välvisad.

Vilket resulterade i HP och BIR-valp. Tyvärr hade de rationaliserat bort BIG-finalerna så det var direkt in i BIS-final med 23 andra valpar för vår del men där blev vi lottlösa. Tråkigt men inte hela världen!

Nu är det trötta hundar och en trött Sofie som ligger i soffan och laddar för att Johan ska komma hem.