När hjärtat går sönder

Det är märkligt det där, hur allt bara kan förändras från en sekund till en annan. Närsomhelst. Varsomhelst.

Rasmästerskapen fick ett abrupt slut när jag fick ett fruktansvärt besked och allt skiftade fokus i ett andetag. Inget elitspår för Tristan, ingen trevlig helg med hundvännerna. Dagarna är annorlunda nu men vi försöker ta oss framåt så gått det går, med ett hjärta som gör så ont att det känns som att det har gått sönder.

Invigning av rasmästerskapen

 

På plats i Håverud inleddes helgen med rallylydnad och lydnad där de fläckiga grabbarna var först ut med nybörjarrally. Det var bara det att även Camillas Choice skulle tävlas av mig, 3 hundar i samma klass… Kände mig först lite stressad med alla hundbyten, speciellt eftersom Milo behöver allt annat än extra stress men det visade sig gå riktigt bra ändå.

 
   
Tristan var först ut och gjorde en lugn och stabil runda men nosade lite på en skylt, annars inga större missar. Jag måste börja träna mer med koner på och grejer på plan eftersom han gärna är och pillar på sånt även när vi tränar.  

Efter Tristan var det Milos tur som var väldigt på tårna men var uppmärksam, lyssnade och gjorde allt i 120. Pipigt men inga skall.

Ytterligare ett hundbyte, denna gång till Choice och som tur var fick jag några minuter att hinna träna ihop mig med henne. Vi hade några missförstånd under vår runda, Choice köpte inte att man kunde gå runt på fel sida och jag lyckades trassla in mig i kopplet men med tanke på att vi endast haft några minuters träning ihop kan man inte vara annat än nöjd.

 

Resultatet blev överraskande bra! Milo 100 poäng, Tristan 99 poäng och Choice 86 poäng, heja oss!
 

Efter rallyn tog vi det lugnt, slappnade av och hejade fram Lisa och Loi i lkl 2 och Camilla och Fade i lkl 3. Tyvärr ville det sig inte riktigt hela vägen även om vi fick se fina prestationer.

   

  Nu väntar snart fisk och skaldjur med tjejerna och imorgon blir det elitspår för Tristan.

Mot Håverud

Nu är det snart avfärd mot Håverud och årets rasmästerskap. Ser faktiskt fram emot att spendera några timmar i bilen så jag kan lyssna på min ljudbok. Jag har efter en ganska lång inkörstid verkligen fastnat i ljudböckernas värld. Jag tycker bäst om att läsa själv men nu för tiden finner jag aldrig ro, mer än på semestern, att sitta med en bok så ljudböckerna har blivit ett bra sätt att få ”läsa” lite medan man gör tråkiga vardagsbestyr eller åker långt i bilen. Är just nu inne på tredje boken i Cilla och Rolf Börjlinds serie, riktigt bra deckare faktiskt.

Vad vi har att vänta i helgen

Jag har inte så höga förhoppningar om helgens tävlingar då jag ryckte upp oss och träningen alldeles för sent för att kunna förvänta mig några resultat att hurra för men jag hoppas att det kan bli roligt ändå och ffa att vi kan få med oss en god känsla hem.

Imorgon är det rallylydnad för båda fläckarna och för att öka på spänningen lite ska jag även tävla Camillas Choice. 3 hundar i samma klass… Kan bli svettigt! Förhoppningsvis kan det lösas på ett bra sätt så att det blir lugnt och bra för Milo som behöver lite extra stöd i sådana sammanhang.

På lördag och söndag är det sedan elitspår för Tristan. Kryp, inkallning och framåtsändandet fungerar inte alls i nuläget så vi satsar på ett par nollor men med glatt humör. Min enda önskan och förhoppning är att Tristan kommer tycka att det är roligt, när vi tävlade senast i juni var det något som gjorde honom väldigt berörd och orolig vilket förstörde hela lydnaden och känslan vilket inte alls var roligt.

Det går som det går men roligt ska vi ha!

Mörkt, blött och klantigt

Idag har det regnat och varit mörkt hela dagen men tydligen blev det inte tillräckligt blött uppifrån då Milo smet och tog sig ett dopp i sjön när vi var och tränade på klubben. Jäkla vattenhund alltså!

Planerade in en sista skotträning ikväll för att få lite god känsla inför helgen och skotten färska i Tristans minne. Platsliggningen gick strålande, han var lugn och fin. Ingen stress trots att en hund gick upp. Därefter lade jag platsliggningen 2 gånger till med lydnadsfolk eftersom ”gruppmoment kan man aldrig träna nog på” varvid han på den andra satte sig när vi var på väg tillbaka. Vi har haft lite problem med att han har börjat lyssna på tävlingsledaren när momentet är slut, så ville lägga en snabb/kort platsliggning igen bara för att träna på återgången och då sätter han sig när jag lämnar… Aaaaah! Man blir ju så trött på  sig själv, så himla onödigt! Det här behöver inte alls betyda att han gör det nästa gång, men det sätter ändå oro i en och ingen tid kvar att träna. Som sagt, blir så trött på mig själv. Alltid ska man ta det lite för långt.

Ångestfri hoppning

Inte så mycket hund i dag, mest häst. Hoppning på schemat och jag kunde glatt konstatera att min dödsångest var fortsatt borta trots sommarupphållet och den gigantiska Timo. Jag har ju varit väldigt frustrerad över att jag blivit så rädd för att hoppa när jag tog upp ridningen igen förra hösten men i våras lossnade det äntligen, plötsligt var det roligt och jag kunde fokusera på ridningen istället för att ha ångest och tryck i bröstet så fort hindrena stod framme. Mind over matter!